Jornal de emmra31, 30 out 23

2 år och 20 kilo tyngre. Jag tröstäter, så är det bara. Kan skriva massa ursäkter om varför jag har ätit som jag har gjort , men vad hjälper det? I veckan fick jag ont i bröstet för första gången i mitt liv. Det skrämde upp mig ordentligt. Jag är inte redo att dö än. Vikten måste bort. 

Blev väldigt rörd av det du skrivit! Har själv problem med tröstätande i perioder är det riktigt tungt. Man vet att man inte ska men gör det ändå tills man känner att oj nu måste jag göra något. Jag hade börjar nå mitt mål men sen fucka jag upp det, har inte vågat väga mig nu på några månader är rädd att se hur mycket jag har gått upp. Måste ta tag i detta! Varje dag säger jag imorgon börjar jag så blir det på måndag börjar jag och så har det fortsatt i några månader nu. Det är en ond spiral! Jag är en antingen eller person finns inget mitt i mellan. Köper jag chips äter jag upp den kan inte äta en skål bara. Kan inte ha sånt hemma överhuvdtaget. När jag lyckats gå ner så är jag oftast väldigt strikt det är sån jag är. Och jag behöver snabba resultat annars tappar jag motivationen. Det jag vill säga är att du inte är ensam 💕 

Isabella, jag är exakt som du! 

Sluttjockat: då vet du hur det är! Sjukt hur det kan variera i perioder med motivationen till förändring. Hur äter du nu? Kör du något speciellt? 

Jag skriver in allt jag äter under dagen. Äter mer frukt och grönt och undviker feta såser och röror.